ännu ett svårt byebye
Ja så har min älskling åkt tillbaka till Linköping... känns som om det enda jag har gjort sen dess är att storgråta...blödigt o ynkligt men jag kan inte hjälpa det...tårarna kommer varje gång som jag får se verkligheten framför mig...att min Anders inte är hemma hos mig... Så han åkte vid 18´15 o sen dess har jag då i stort sett legat som en apatisk miffobarn i soffan med tårarana ständigt rinnandes nedför kinderna.... I den övriga skvallervärlden, så verkar det som om Linn kanske har hittat en kärlek...hon har i och för sig inte gett mig den totala uppdateringen än, men jag väntar med spänning! Jag hoppas verkligen att tjejernas utgång igår verkligen blev lyckad och helt vilt galen...även om det så älskade Göteborgsregnet vräkte ned! Jag har nu iallafall kommit på ett projekt som kommer att hålla mig väldigt sysselsatt ett tag framöver...En ny top, gjord utav lakan, paljetter och stenar...japp, resultat kommer att inom sin tid att kunnas skåda här... :D det kanske låter knas, men jag är mycket säker på mitt projekt och jag vet i mitt huvud att det här kommer att bli bra! Sista meningen kommer idag att ägnas till AbTronic uppdatering...jag o min bror införskaffade varsin AbTronic apparat och efter 3 veckor så...ja, på mig själv så har resultaten verkligen börjat att synas (mycket proud ja ja) men även en del på min bror... vi är mycket mycket nöjda med denna produkt :D haha (skall tilläggas att daglig löp/gårunda på 5 km har avverkats och att en sund kost har hållits...så hur mycket som apparaten har hjälpt får ni själva avgöra! =) // "jag är nöjd med den diagnosen" S Sundström