Ångest-tankar...
Är det bara jag som sitter med en massa ångest för allt det som kommer att hända efter studenten? Är det bara jag som nu, börjar att tveka på om det är så sjukt fantastisk att vara fri från skola och plugg? Eller ja...att slippa tråkigt och oanvändbart plugg, det är ju en positiv sak, men om man tänker efter så har man haft det rätt så bra i skolan... Man har gått till dit, suttit av lite timmar i form av "lektioner", tjötat sönder med sina polare, spanat på lite mumsbitar och sedan tagit sitt pick o pack o begett sig hemåt och mot träning... Dag in och Dag ut i 13 år...Snacka om att efter den 31 maj, så kommer hela min värld att vändas upp och ned på...Hela det liv som jag har levt fram tills dags datum kommer då att vara lika borta som snön. Jag måste för första gången i mitt liv, ta allt ansvar själv för mitt liv... aaarhhhhggg...jag får ont i magen bara jag tänker på det... så, snälla, du, den människan som styr tiden stanna upp den här stunden i några månader så jag verkligen kan få intrycket av att det här är min sista termin som liten gymnasie-elev....
3 Comments:
Herregud. Vilka saker man kan bli vettskrämd för. Jag längtar ut i arbetslivet, att ta hand om mig själv, att bo ensam, att klara mig på egen hand.
Menmen, människor är olika.
Jag känner precis som du. Jag börjar vänja mig nu. Ångesten var helt enorm när jag gick i ettan, jag var saftigt deprimerad och jag hade nära till tårar varje gång jag förbi den gammla skolan. Och det var inte sentimentalt eller på annat sätt blödigt utan det var helt enkelt vetskapen om att den här bästa tiden i våra liv, den fria och spännande unga tiden aldrig, aldrig aldrig aldrig, kommer att komma tillbaka, vem vi än känner, vad vi än gör och hur hårt vi än försöker. Det handlar om att man i denna stund får en insikt om livet. Livet är utmätt. Det är en tidsram som står var och en tilldelad. Turen ligger i att vi inte vet var tidlinjen slutar, det hade om något varit värre.
Marina: Bo ensam? Kvinna, du är ombytlig må jag säga. But I'll win you over! Sure thing.
Marina: ja...du är ju made of sibiriskt virke! :D men ja...jag själv är väl rädd för att jag inte skulle klara mig...inte hitta ngt jobb, o så vidare...
Marcus: din kommentar, gör att depphålet blir ännu djupare! Finns ju riktigt noterbara tankar hos dig ;)
Skicka en kommentar
<< Home