Slutspurt mot lov!

Så är det påsklov imorgon...WOOOHOOOO! =D som jag har längtat...eller ja...halvt iallafall från och med klockan 11´00 har jag påsklov medans övriga personer i katrinelunds korridorer för vänta tills skoldagen är slut...och anledningen till denna korta skoldag är ja...tofflande...=) buss mot linköping sooooom vanligt...=)=) För övrigt så har det inte blivit något hejdundrande firande över SM-guldet, men jag hoppas att det kommer sedan när jag och min Andechi anländer till götet nästa vecka...(ja, Marina, du skall få bedömma och eventuellt godkänna honom!)... Har en sinnessjuk nervositet och ångest inför lördagen, då Anders mor skall ha ett 50-års kalas (födelsedagen var igår) och ja ni vet nog vad jag menar...det blir en träff med hela släkten och övriga bekanta....PINSAMT?! OOO JA! suuuuck...men någon gång skall ju alltid vara den första, så lika bra att få det överstökat nu! I skolans utrymmen har jag nu äntligen börjat att få lite ordning på mitt skolarbete...eller ja iallafall en liten del, har väl bara 2 stycken rester kvar nu att klara av...sedan är jag fri! =) woohoo! Dock har jag en sinnessjuk ångest inför europakunskapen (en kurs som egentligen skulle ha avslutats förra året :S) HJÄLP! men ja..får lösa det på något konstigt och underligt vis! Dagens fundering: Hur klarar lärarna, mentalt och fysiskt av att undervisa alla OP-klasser? Vi övriga står ju knappt ut med dem i 10 minuter på skolgården. hmmmm....

GUUUUULDVRÅÅÅÅÅÅL!

SM-GULD IGEN!

Ja....när racketen för tillfället har lagts på hyllan, då händer det igen! GLTK-modellen fick äntligen sitt mycket efterlängtade SM-GULD...3 år efter Bragden i Malmö (F15) så kom guldet äntligen tillbaka i rätta händer igen, efter två års finalförluster mot SALK... Och gott folk...Marina Yudanov...antingen så älskar hon att spela match-tiebreak eller så älskar hon att se hur nervösa vi idioter på läktarn bli, när hon gång på gång tankar bort lite game eller matchbollar! =) Men som jag och Marina sa både före och efter matchen...när vi två lirar dubbel ihop, så blir det alltid supertiebreak till slut...=)

Mera detaljer, bilder, videos och övrig bildinformation från helgen kommer att inom snar framtid läggas upp här och även skickas till GLTK-tränarna.

Vi i GLTK-modellen vill nu tacka för oss, och ge oss själva en flaska champagne och ett par tequila-shots (på börjessons bekostnad såklart! HALLO SM-FIRANDE!) för alla SM-guld och SM-silver som vi har skrapat ihop genom åren... Den gyllene generationen (Flickor 89, Pieschl, Yudanov & Sundström) har nu slagit sina sista slag...och det kommer aldrig mer att komma en sådan förbaskat bra årskull som oss igen...

All good things, do come to an end.

Klarare sikt i den mörka dimman.

Japp...så kom beslut två idag...jag kommer att åka med till uppsala och det stundande Lag-SM:et...dock enbart som dubbelspecialist...eller ja (hoppas jag på mer iallafall) som GLTK-modellens officiella fotograf...(Oschadchenko är ju den inofficiella, hmm Elitserien Helsingborg, reds anmärkning)... Men i min så fruktansvärt tilltrasslade och deprimerande värld så har saker och ting börjat att ordna upp sig någorlunda...jag vet numera vad jag vill plugga till i höst, och vart dessa studier skall ske...eller ja vart dessa linjer finns och om jag har en möjlighet att i så fall flytta till dessa platser. Jag har även hunnit med att skriva in mig själv på körskolan =) första körlektionerna kommer att ske efter lovet...beware my friends...Teori-delen kommer jag att ta itu med innan dessa lektioner =) Jag har även hunnit införskaffa en ytterst liten present till Anders mor (stundande 50-års kalas) och ja...JAG HAR SJUK ÅNGEST OCH ÄR HELT SINNES NERVÖS! Ett ord... HJÄLP...träffa hela hans släkt och brorsor med familjer och allt... :S :S :S men ja...någon gång ska ju alltid bli den första så...Det får väl ske nu då! =) Dagens sista mening kommer att innehålla min egna dumhet... Samtal med Anders den 21/3-07 klockan 16.55 S-"Aaaaj, du träffade mig med en sådan där...valspets...pil! AJ" A-"Ja du lilla gumman...där jag kommer ifrån så heter det Harpun..."' Och än en gång är jag beviset på att blondiner inte är dumma, utan bara väldigt uppfinningsrika.

De sista raderna...

Det börjar att sjunka in nu...att jag verkligen ska lägga av med tennis. Det är inte med enkla ord, och enkla känslor som jag gör det...men för att jag skall kunna överleva, så finns det ingen annan väg ut... Redan nu så saknar jag sönder mig efter det...men jag vet att så fort jag kommer innanför GLTK´s dörrar, så kommer jag att bli totalt fylld med meningslöshet, uttråkighet och ledsamhet. Jag mår inte bra av att lägga av med tennisen, men jag hade mått dubbelt så illa om jag hade fortsatt. Tennisen har varit hela mitt liv, jag har aldrig kunnat se mig själv som något annat än tennisspelaren Sophie. Det är väl också detta som gjort att det hela slutar, som de slutar...Att allting med tennisen, blir precis allt vad jag är och vad jag gör...funkar det inte på banan, då är jag värdelös, misslyckad och fruktansvärt dålig. Men det blir inte tvärtom när det mot alla odds skulle må bra, det enda som jag har tänkt då är att, det här flytet kommer att ta slut, i nästa game, nästa set...och sedan så kommer allting att rasa ihop och så står jag där med ytterliggare en förlust i bagaget. Det som ändå gör absolut mest ondast med att lämna tennisvärlden är alla människor...och ja, framförallt då alla nötter från GLTK...GLTK-modellen...Pieschl, Sundström och Yudanov...9 år...det är en fruktansvärt lång tid...och jag kan med stor säkerhet säga, att jag har träffat tennisidioterna på klubben, mycket mer än vad jag har sett min familj. På så vis, har GLTK-världen även blivit min familj...Men alla blir vi någon gång vuxna och flyttar hemifrån och skaffar egen familj...men dock inte utan att glömma sin "gamla" familj...näe näe, man åker och hälsar på dem, under de stora högtiderna... Så jag varnar er, tro inte att jag lämnar er...jag kommer att titta förbi, lite då och då...så att jag ser att ni sköter er... =)

The end of the road, sundström signar ut.

Ja...så nu har det oundvikliga kommit...det har blivit min verklighet...jag vet att jag har sagt det förut, jag vet att man tänker dessa tankar varje gång efter en förlust eller under en period då allt går emot en..jag pratar naturligtvis om denna underliga sport med namnet Tennis. Tennisen är mitt livs första kärlek, och jag får väl vara glad att jag fått spendera så många år ihop med den...men nu...som Nelly Furtado sjunger - All good things comes to an end... och nu har slutet kommit för mig...eller ja...i boken om tennisen och jag är sidorna nu inne på det sista kapitlet...De sista raderna kommer att skrivas nästa helg, då F-18 slutspelet äger rum...och ja, detta blir sista resan...och den mycket berömda och vida omtyckta GLTK-modell kommer nu att få sitt slut... Detta är ett beslut som inte har kommit fram över en natt, eller efter en match...nej, dessa tankar och funderingar har funnits ända sedan sommaren då jag var 15...I min tennis-utveckling har jag inte kommit särskilt långt spelmässigt sedan den gyllene sommaren 2002 (matchstatistik på 91-3)...jag har väl i och för sig blivit lite större, lite starkare och slår därmed lite hårdare...men i de spelmässiga...så har det inte skett någon större förändring...jag har stått och stampat på samma ställe under en 4-års period...och nu har det stället blivit en stor grop som jag finner det totalt omöjligt att ta mig upp ur. All den viljan och all den kämpaglöd som tidigare funnits i mig, har försvunnit...all den envishet om att det visst går, har hunnit bli ikapp sprungen utav verkligheten...det går inte längre...jag orkar inte att match efter match, kämpa mig till döds, springa som en skållad råtta längs baslinjen och ha matcher som aldrig går under 2 ½ timme. Jag ser ingen mening längre att lägga ned 40 timmar i veckan på något som aldrig ger mig något tillbaka, att varje träning är exakt samma sak och med exakt samma övningar som ger mitt spel och mig själv absolut nada. Den spelglädje som finns före träningen och under inbollningen försvinner så fort träningen sätts igång... och missförstå mig nu inte, jag älskar fortfarande tennis...mer än något på denna jord...men om kärleken inte är besvarad så blir det hela ett enda stort plågande...och jag är trött på att vara plågad. Då kommer ju motargumentet, men lira bara för skojs skull då, spela någon gång i veckan och bara lek...tyvärr funkar inte jag så, det är antingen allt eller inget...Jag är inte funtad så att jag kan lalla runt och tycka det är kul...kul är det när man känner hur bra man är, hur allting stämmer och allt bara flyter på...att man får känslan av att vara oslagbar... Men jag är allt annat än oslagbar...så många tårar som jag har gråtit den sista tiden för den här sporten, och för mig själv och för den situationen jag befinner mig i...ja, det havet skulle täcka hela jordklotet och lite till... Det officiella beskedet är att jag kommer att efter Lag-SM:et ta ett "break"...för alla andra låter det väl som om jag kommer tillbaka efter någon vecka (ni som känner mig, vet vilken träningsnarkoman jag är), fit for fight och på bättre humör än någonsin... Men jag känner och till stor del vet, innerst inne...att det här beslutet kommer att bli ett break som håller på otroligt länge...kanske tills den dagen jag lämnar det här jordelivet.

is this the life we should living?

Japp, ibland så far veckorna bara sjukligt fort iväg...och det är precis vad denna vecka har gjort...den har bland annat innehållit otroligt mycket ångest och alla känslor däremellan... ångest över skola (som vanligt), ångest över tennisen (inte så ovanligt det heller)...ångest över att bara leva... Jag undrar när ens vardag kommer att sluta att vara så jobbig, stressig och ångestfylld... för tyvärr, livet uppe bland molnen med Andechi är inte min varadag...men ja en himmel som jag längtar så fruktansvärt mycket till varje, varje minut och sekund...(påsklov NU!) I den skoliga världen så händer det inte alltför mycket i katrinelundskorridorer...eller iaf inte något så anmärkningsvärt att jag fått det att fastna på näthinnan...eller jo, den gravida tjejen i bamba...eller ja, vi tror att hon är gravid (med en magen så vore allt annat knas!) och då ska det tilläggas att hon redan hade en liten bebbe i barnvagnen...hur tusan orkar man ha TVÅ ungar innan man ens fyllt 20 ????? SJUKT ÄR VAD DET ÄR! :O Jag som inte ens tänkt tanken att ha ens ETT BARN innan 28!?...hmm...ja världen är allt bra konstigt ibland... Till helgen väntar ytterliggare DM-spel och jag vill inte ens tänka på hur det skall sluta...vill inte ens tänka de tankarna... Men ja...det enda jag skall ha för mig en kväll som denna är en massa matätande (uppladdning för morgondagen) och lite Hockeytittande....och en massa drömmande.... =)

this must be heaven...

Vad har jag nu då att skriva om helgen =D ja, att leva så här, det blir inte mycket bättre än så...svävar på moln (som om jag inte gjorde det innan) men ja...ord räcker inte längre till för att beskriva allt som händer, allt som känns...=) det enda jag vet och kan säga med ord, är att det finns bara en, en enda som får min värld att bli så tokigt underbar...my very own Mr.Andechi...

Thats all thats need to say...

Uppdatering!

Inte många dagar kvar nu! :D weei, eller ja för min egna del så har helgen redan kommit, då i form att jag skall på ett "fysläger" i Linköping! ;) hehe....eller ja morgondagen, va tror skolan egentligen? Vår klass (älskade, älskade ID3C) är väl sen tidigare inte direkt kända för att ha den bästa närvaroprocenten...När det kommer mer än 17 pers på lektionerna är lärarna helt chockade...så hur stor är då chansen att det skulle bli en helklass, en torsdag med bara en enda lektion!? som dessutom är en NO-lektion med en lärare som inte riktigt verkar vara hemma på katrinelund...Hmmm...weird...och anledningen till att jag behöver vara ledig imorn, är egentligen en rätt bra andledning, vår lilla svenska-grupp behöver verkligen den här dagen till att filma vår blivande oscars´film Late Night With Em =D Jag hoppas även hinna med att svänga förbi en liten stund ute i Hjuvik, saknar Tatar Af Raring så mycket att det inte är klokt...har ju inte träffat dig på över två veckor snart! En evighet i min tidsräkning! Så på fredagen bär det då äntligen upp till Linköping...ord kan inte beskriva hur mycket jag har längtat, men ja, den som väntar på något gott, han blir aldrig fet. Så ja, kära vänner ni kan nog själva lista ut hur min helg kommer att se ut, ett himla massa gullande! hmm....Toffelsjukan har verkligen blivit en epidemi bland Tatarerna... Dagens prestation: Ja, dagens utmärkelse tilldelar jag mig själv, då jag i förrgår och igår fick ett riktigt ryck och tog tag i livet i skolan, med andra ord, jag ordnade upp en massa rester (inlämningar som skulle ha varit inne för ett par veckor sen m.m) och jag är riktigt nöjd med mig själv, att jag nu bara har två saker som jag ligger efter med =) ångesten för plugget har börjat att så sakteliga försvinna bortåt! Das war alles für zu heute! Auf wiederzehn, fröken tre gånger S.

skyddsnät

Jag hatar att någon kan påverka mig, att någon kan komma förbi skyddsmurarna och verkligen påverka allt som jag är. Jag hatar att hela min dag kan kännas helt alldeles värdelös bara för att jag inte har hört personens röst...men jag hatar ännu mera att jag låter mig bli så påverkad. Jag hatar att jag snart inte kan styra över mina känslor själv, att det är en annan person som har och är nyckeln till dessa... Så nästa steg för mig är väl som vanligt att jag börjar att bli svår och konstigt...att jag börjar stöta bort personen, bara för att skydda mig själv.

Så var detta SM över...

Och hur skall man nu då sammanfatta detta Svenska Mästerskap...det sista inne-SM som junior och jag...singeln har jag redan sammanfattat hur den gick och ja dubbeln...den gick över all förväntan =) SM-GULD! ja...den smaken är helt obeskrivbar=) speciellt då min dubbelpartner Sofie och jag aldrig tidigare har spelat ihop...vår bragdmatch kom i kvartsfinalen då vi mötte det tredje-seedade paret och lyckades rädda 4 matchbollar innan vi kunde ta hem det tredje setet med 7-5 =) att sedan finalen blev en wo vinst är väl lite snörpligt, men ja...en seger är alltid en seger oavsett hur den tas...men jag erkänner jag hade så mycket hellre velat få spela finalen och verkligen gjort upp om guldet...Fast ja, känslan, trots det annorlunda slutet är helt obeskrivbar =) SM-GULD SM-GULD SM-GULD Vad skulle man då kunna berätta mer om detta SM...hmm jo det finns ju en del roligheter att berätta...dagens roligaste måste ha gjorts utav fröken Virdhage. Denna flicka ådrog sig en muskelbristning i låret under tisdagen och kom således inte till spel i sin kvartsfinal. Skadediagnosen var även så ställd att hon skulle minst vila 2-3 veckor...Men så kommer dagens, hon dyker upp på Ullevi iförd ett par stövlar med en klack på minst 8 CM! Hur fasiken kan man gå helt obesvärat i högklackat om man har en "allvarlig muskelbristning" ??? Ja, det är ett verkligt frågetecken.... Marina Yudanov har även blivit utsedd utav GLTK-tränarna, nu när hon lagt sin egna karriär på hyllan, att bli mentalrådgivare för oss övriga så kallade elitjuniorer... hur detta äventyr slutar, återstår att se... Fröken Sjöberg kunde väldigt ofta ses vid samma bana som Herr Otto Sauer befann sig på, och då gärna i samtal med coach Lasse Eriksson (reds anm. KLTK tränarn) och hur mycket fröken förnekar det, så kunde vi se hur gången blev lite stoltare när Sauer himself, slog sig ned bredvid Lasse och följde spänt dubbelmiraklet Angner/Sjöberg-Sundström på banan nedanför.... och som vi alla vet sedan tidigare, så har Sjöberg, alltíd haft ett väldigt gott öga åt Sauer... Man kunde även se Fröken Pieschls blickar tråna ömt efter en viss SALK´re...och Pieschl erkände själv att hon kunde ju inte stå emot herr Sekulic så särskilt bra ; ) vi hoppas verkligen för lilla Annas räkning, att historien med Milos kanske efter allt kan sluta lyckligt! Herr Filipek och Herr Kivilo överraskade alla med sin finalplats och mycket fina spel, dock kunde vi inte undvika att se besvikelsen i Filipeks ögon, då hans trogne och käre kumpan insjuknat under natten, och fick på således vis inte spela sin första SM-final...vi lider med dig! Klart slut, för idag...nu väntar firande i nattens mörker!