De sista raderna...

Det börjar att sjunka in nu...att jag verkligen ska lägga av med tennis. Det är inte med enkla ord, och enkla känslor som jag gör det...men för att jag skall kunna överleva, så finns det ingen annan väg ut... Redan nu så saknar jag sönder mig efter det...men jag vet att så fort jag kommer innanför GLTK´s dörrar, så kommer jag att bli totalt fylld med meningslöshet, uttråkighet och ledsamhet. Jag mår inte bra av att lägga av med tennisen, men jag hade mått dubbelt så illa om jag hade fortsatt. Tennisen har varit hela mitt liv, jag har aldrig kunnat se mig själv som något annat än tennisspelaren Sophie. Det är väl också detta som gjort att det hela slutar, som de slutar...Att allting med tennisen, blir precis allt vad jag är och vad jag gör...funkar det inte på banan, då är jag värdelös, misslyckad och fruktansvärt dålig. Men det blir inte tvärtom när det mot alla odds skulle må bra, det enda som jag har tänkt då är att, det här flytet kommer att ta slut, i nästa game, nästa set...och sedan så kommer allting att rasa ihop och så står jag där med ytterliggare en förlust i bagaget. Det som ändå gör absolut mest ondast med att lämna tennisvärlden är alla människor...och ja, framförallt då alla nötter från GLTK...GLTK-modellen...Pieschl, Sundström och Yudanov...9 år...det är en fruktansvärt lång tid...och jag kan med stor säkerhet säga, att jag har träffat tennisidioterna på klubben, mycket mer än vad jag har sett min familj. På så vis, har GLTK-världen även blivit min familj...Men alla blir vi någon gång vuxna och flyttar hemifrån och skaffar egen familj...men dock inte utan att glömma sin "gamla" familj...näe näe, man åker och hälsar på dem, under de stora högtiderna... Så jag varnar er, tro inte att jag lämnar er...jag kommer att titta förbi, lite då och då...så att jag ser att ni sköter er... =)